Ulltopia

Tänk dig en värld där alla har så mycket ull dom vill.... Ett ulltopia!

torsdag, januari 27, 2005

Antistress

Många av oss är säkert stressade ( I know I am!), och därför tänkte jag tipsa om det här tänkvärda inlägget på Zeneedels blog.

Så varför gör JAG det här?
Ja, det är inte för the fame and glory. Det är verkligen inte för att spara pengar. Jag tror att det är lika delar lust och behov.

Jag VILL sticka, jag tycker det är kul! Och jag BEHÖVER sticka, eller iallafall syssla med någon sorts skapande aktivitet. Just nu är det stickning, tidigare har det varit andra saker, kanske blir det något annat senare. Men just nu är stickning det som gäller. Jag är den förste att erkänna att jag tänker ohälsosamt mycket på stickning och alla dess olika infallsvinklar, men hittills har jag klarat mig från att känna mig stressad av det. Jag har inga deadlines att passa, jag har inga krav och måsten och jag blir inte så fort uttråkad*. Ofta räcker det med att garnet är vackert för att jag ska kunna sitta nöjd många många timmar med en i övrigt ganska enkel och oinspirerande stickning.

Hur är det, är ni stressade? Och varför stickar du?

*om vi nu inte nämner den tråkiga incidenten med knit-along sockan fluted bannisters. Men jag framhärdade! Och har lärt mig: är det inte kul, repa upp. Ingen idé att sticka bara för att. Det finns alldeles för många roliga projekt för att traggla vidare med ett tråkigt.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jo, antistress känner jag helt klart till!!! Går just nu en "stresshanteringskurs" (som egentligen skulle kunna kallas livshanteringskurs...) som rehab för att jag gick in i väggen. När jag var som mest nerkörd så kunde jag inte göra så mycket annat än att just sticka. Ok, jag stickade mycket innan också men jag kunde sitta en hel dag och en hel kväll och bara sticka! Försöker att inte stressa. Och framförallt får stickningen inte bli en stressfaktor!!!

Jag stickar för att varva ner. För att koppla av hjärnan. För att fokusera på något helt konkret (mitt jobb är vääldigt abstrakt). Jag anser att varje maska är ett resultat (även en upprepad). Processen är rolig. Och alla mina ofärdiga saker kommer någon gång bli färdiga (om jag inte bestämmer mig för att repa upp så det kan bli nåt annat), här är det min iver för det nya som lägger annat åt sidan. Jag blir glad av att se ett vackert garn bli till något annat vackert. Jag kan sitta och känna på garnet och på den stickade ytan, jämföra, fascineras. Sticka är lycka.
/Liisa
http://hem.bredband.net/liibyb/stick/blog.html

6:41 em  
Anonymous Anonym said...

Hej! Vilken bra länk, bra text. Jag började sticka igen för att jag behövde det- det "blir nåt" direkt. Mitt yrke är väldigt fritt och jag känner lätt frustration över att jag aldrig blir klar, aldrig bra nog etc. Då var det så skönt att ta upp stickningen igen! Efter att jag varit mammaledig hade jag lagt det på hyllan. Men-det är nog lätt hänt att man gör om sin "terapi" till ytterligare ett prestationskrav. Så jag tyckte mycket om den länken, klart tänkvärd!

/Mia
http://www.mia-edvardson.se/stickblogg.htm

6:40 em  

Skicka en kommentar

<< Home