Är jag en garnhallick?

Är det inte så, att om är missbrukare så är det inte helt ovanligt att man börjar langa för att kunna finansiera sitt missbruk? Betyder det att jag är garnmissbrukare om jag köper in och distribuerar garn till nära och kära? Även om jag inte tar betalt för det hela så får jag ju någon sorts konstig kick av att beställa garn och öppna paket, fast jag vet att dom inte är till mig! Och precis som en "riktig" hallick så försöker jag övertala mina klienter att beställa mer och mer garn (Men du, har du känt på den här trevliga alpackan, ska du inte ha lite, bara ett nystan?) Sen sitter dom där i träsket med mig, och tittar igenom garnprover och diskuterar färgbad.

Här är vad jag har ordnat till min mamma:


Safran och Cottonviscose i rosa nyanser. Beställt från yll o tyll så klart! (just nu 10% rabatt om man är medlem, det blir man lätt genom att anmäla sig via deras hemsida)

Och förra veckan så köpte jag garn till min mormor, hon fick 3 nystan mer än hon hade bett om. heh hehhehehe...

Jag trodde jag skulle ha tid att sticka lite i helgen, men oj vad jag bedrog mig. Det visar sig att jag ligger efter i skolan innan nya moment ens har börjat. Så kan det gå. Men om jag nu hinner sätta mig ett tag så måste jag bestämma mig: sticka klart sjalen så jag kan börja använda den (Vore onekligen det smarta att göra eftersom det är så otroligt kallt på jobben nu!) eller göra bakstycket klart på Rogue? Som tur är har både Liisa och Marianne intygat att det inte är så tråkigt med bakstyckestickning som jag fått för mig. Nästa gång lovar jag att avslöja vad det blev. (ja, jag vet, ni kan knappt hålla er.....)